Om filosofi

(ett inlägg)

Filosofi är som bekant grekiska och översätts kärlek till vishet. Den kärleken hyser alla, eftersom man inte kan se sig själv som ovän till vishet, om man med det menar att man är vän av dårskap. Man kan inte vara neutral i denna fråga, man måste föredra visheten framför dårskapen, om orden ska ha kvar sin vanliga betydelse och man inte skojar. Om man säger ”jag tycker” och menar allvar, är det förnuftets och vishetens talan man för, åtminstone så gott man förstår. Jag kan inte själv säga att jag är en dåre, det är som att säga att man inte ska lita på mig – men hur kan man då lita på att man inte ska lita på mig?

Det går att klara ut vad man menar när man menar något och vad som krävs för att ett påstående ska vara seriöst. Det gäller mest att läsa noga och tänka efter. Ett exempel, från SvD den 16 juli 2014:

”Vad nytt i nordisk fotografi? (…) Med denna utgångspunkt ordnas här [Hasselblad center] årligen en grupputställning med syftet att peka ut de viktigaste estetiska tendenserna hos unga fotografer.” Man ställer frågan vad som är nytt i nordisk fotografi och man menar att den besvaras genom att peka ut tendenser hos unga fotografer. Det är ett vanligt uttryckssätt och det känns naturligt att man letar efter det nya hos de unga. Man satsar ofta på ungdomen eftersom den bär på framtiden.

Men det är ju inte alls säkert att det finns något samband mellan ungdom och nyheter i sättet att fotografera. Man skulle kunna tänka tvärtom, att det krävs ganska lång erfarenhet av att fotografera innan man kan göra något nytt. För att man ska tro att det alltid är de unga som kommer med det nya, vilket betraktas som en given sak i citatet, behöver man anta att gamla fotografer är gammaldags, föråldrade eller har stelnat i sitt arbete. Men detta behöver inte vara fallet.

Troligen gör man en sammanblandning av människan och hennes tekniska produkter när man tänker på detta vis. Nya produkter är ju i allmänhet bättre än gamla, dels för att de är nya och obegagnade, dels för att produkterna utvecklas och utvecklarna drar lärdom av det som inte fungerade med de gamla modellerna. På liknande sätt vill man gärna tro att unga, vältränade, nyutbildade och pigga fotografer är bättre än gamla, som är rynkiga och kanske till och med plufsiga. Men så infinner sig motexemplen, som Lennart Nilsson som hade hunnit bli 43 år och inte längre var ung när han gjorde ”Ett barn blir till” som kanske är det mest nydanande som någonsin gjorts av en svensk fotograf – men han skulle alltså inte ha platsat på en utställning för unga fotografer.

Med andra ord: de tekniska produkterna blir oftast bättre ju nyare de är, men fotograferna följer inte samma mönster, de föds som de brukar och åldras liksom förut. Även om fotografernas medelålder har stigit avsevärt med läkarvetenskapens framsteg, kvarstår döden och födelsen som livets båda ändpunkter även för dem. Men åtminstone några av dem blir bättre och bättre för varje år. De skiljer sig från sina kameror som aldrig blir bättre än de var vid leveransen. Man behöver tänka att människorna skiljer sig från sina produkter.

Detta är inte så uppseendeväckande och kräver inte lång eftertanke. Det som är märkvärdigt är att själva sammanblandningen är möjlig; detta hänger troligen samman med att människorna undviker att tänka på sin egen förestående bortgång och hellre ägnar sig åt det nya och sin egen förnyelse. Och vi beundrar våra tekniska alster och vill gärna likna dem – högteknologiska precisionsinstrument eller mullrande maskiner, fyllda av kraft – inte tvekande, nervösa och sårbara som vi. Och vi framstår dessutom allt mer som produkter inför oss själva, vi ska vara noga med vårt varumärke och många tar varumärkesaktiga bilder på sig själva som de publicerar.

Till detta kommer att människan ofta beskrivs just som produkt, av sina gener och sin uppväxtmiljö, och att vi är produkter av arv och miljö är ett annat uttryck som upprepats så ofta att det tas som självklart.

Men produkten människa är av ett särskilt slag eftersom den också formar sitt liv med hjälp av det den har lärt sig medan den blev produkt, det är en produkt som utvecklar sig till producent och medskapare till sitt eget öde. Utmaningen för henne, vare sig hon är fotograf eller något annat, är att verkligen använda denna möjlighet, det är där hennes frihet kan ligga – och även om det kan finnas andra hjälpmedel för att uppnå detta, är filosofin inte det sämsta.

Gunnar Bäck